Så här fin är Elliot i sin nya vårjacka som vi köpte igår. Jag skulle för en gångs skull tänka långsiktigt och köpa en jacka som Annie kan ha i framtiden, och tänkte mig någon könsneutral färg, grön eller gul eller något liknande. Men det gick inte, för alla flickjackor hade små puffärmar eller insvängd midja, och de flesta pojkjackor hade dinosaurier eller Spindelmannen på sig.

Idag har vi planterat lite på balkongen, Elliot tycker det är jättekul och gräver frenetiskt i allting så fort man vänder ryggen till - gärna sådant som vi redan sått (som Martins solrosor). Annie har glatt hejat på från sin stol. Annars har hon varit lite ilsk till och från idag, jag gissar att det är för att tand nr 2 är på väg upp och stör henne. (Nr 1 kom för en vecka sedan) En annan teori är att hon är frustrerad över att hon inte kan krypa än - hon försöker men kommer än så länge ingen vart. Och så har hon upptäckt hur fantastiskt kul det är att vända sig från rygg till mage, det gör hon hela tiden - även på natten, så att jag inte kan sova för jag är rädd att hon ska rulla ur sängen (trots kuddmuren jag byggt upp). När hon väl kommit över på mage är hon inte längre lika nöjd utan mest förbannad, så jag vaknar av små arga grymtanden om nätterna. Det verkar vara själva snurren hon är ute efter.

Annie har fått pröva kläder som jag hade när jag var liten (tror jag i alla fall, eller var det mina dockor som hade dem?) Jättefina, även om de inte var så praktiska som dagens - det var ett helt litet företag att få på henne den här. Men både hon och jag blev nöjda till sist!

/Anna-Karin

När det är dags för mat för Annie så gäller det att vara snabb - hon gillar det mesta hon får, men om hon blir avbruten för att jag måste hämta något, telefonen ringer eller något annat stör, så är det inte alls säkert att hon vill längre. Så allt jag behöver måste stå på bordet, och sen ska hon matas i rasande fart. Hon vill gärna hålla i skeden själv också, och eftersom hon "pratar" oavbrutet så kommer en del av maten ut igen. Kort sagt är det en ganska kladdig, och stressig, historia att ge tösen lunch. I böckerna står det att man ska göra måltiden till en lugn stund, gärna äta själv samtidigt så att barnet ser att det är trevligt och gott med mat. Men om jag försöker ägna mig åt min mat så är det kört. I stället får jag muta henne med majskrokar när hennes mat är slut, så kan jag passa på att äta då. (Majskrokar är för övrigt det bästa hon vet, helst skulle hon ha en i handen hela tiden. Hon slukar dem med imponerande hastighet och vi har majskroksfläckar över hela köket. Och på de flesta av mina tröjor. Hädanefter ska jag enbart köpa majskroksfärgade kläder till henne och mig)

/Anna-Karin

Vi fortsätter att göra vårt bästa för att cementera könsroller här i familjen Bonander-Kedbäck. I går var Martin på gitarrmässa, medan barnen och jag var i Slottsskogen och kollade in sälar, matade änder och lekte på Plikta. Allt i sällskap med Åsa, som "är din kompis mamma och min kompis också faktiskt", som Elliot säger. (det är för övrigt ett favoritord nu, faktiskt. Så gott som varje mening kan avslutas med det, och gör att det är svårt att säga emot).

Idag drog Elliot och jag på oss badkläderna och spenderade några timmar på Åbys äventyrsbad. Det var också väldigt kul, ända tills vi var tvungna att åka hem. Då fick jag muta honom med glass för att ha någon chans att ta honom därifrån utan alltför mycket skrik. (Och jag som trodde att jag aldrig skulle muta mina barn. Så fel jag hade.)

Så vi har haft en toppenhelg. Martin är också nöjd, trots att han inte fick shoppa några gitarrer.

/Anna-Karin

Nu när våren är här, är det lika bra att vakna tidigt så att man får ut det mesta av dagen. Halv 5, 5 rekommenderas, då kan man först ligga och lyssna på småfågelskvitter, som sedan fortsätter i måsarnas skrik. Sjung gärna med själv, så blir allt mycket roligare. När du tröttnar på det, kan du låta som en bil, snurra lite fram och tillbaka över hela sängen, sprattla med hela kroppen, och dra i sängkompisens kalufs. Sen är det hög tid att gå upp. Livet är för kort för att sovas bort!

/Annie

Idag drog Elliot och jag på oss badkläderna och spenderade några timmar på Åbys äventyrsbad. Det var också väldigt kul, ända tills vi var tvungna att åka hem. Då fick jag muta honom med glass för att ha någon chans att ta honom därifrån utan alltför mycket skrik. (Och jag som trodde att jag aldrig skulle muta mina barn. Så fel jag hade.)

Idag har Elliot fått sjörövarkläder av farfar! Och en skattkista, svärd, kikare, skattkarta...hela kittet. Han är så glad så glad. Och springer omkring och säger "Skepp ohoj mina gossar!"

Farfar blev riddare

Och så lite bilder från söndagens besök.

Igår var vi hos vänner i Onsala och åt god mat, idag har vi varit hos Farmor och faster i Borås på middag och fika. Elliot tycker att påsken är en toppenhögtid, han har förstått att det vankas påskägg i dessa dagar och att det är lördag flera dagar i rad. Vi föräldrar har mumlat något om påskharen (vem är det egentligen? Och vad har han för rutiner? Är han en jultomte-wannabe?), men inte gått in på några detaljer vare sig vad gäller haren, Jesus eller några andra traditioner.

Som tur är får även vuxna påskägg, så nu ska vi slänga oss i soffan med varsitt!

/Anna-Karin

En solig dag i en lekpark i Majorna

Så här såg Elliot ut när jag hämtade honom från dagis i torsdags. Han var, som man lätt kan se, en påskkatt..

Ungefär så kanske Elliot tänkte när han i fredags stoppade upp en leksak i näsan. Det var på dagis, han spelade ett spel med små bitar till, och helt plötsligt var en av de små bitarna i hans lilla näsa i stället. Och där ville den stanna, trots snytförsök. Så i stället för att varva ner inför helgen samt ladda för kvällen nachos-tallrik (som Martin och främst jag gått och pratat lyriskt om i flera dar), blev det en tur till vårdcentralen. Efter 1,5 h väntan där fick vi veta att de inte hade sådana redskap som behövdes, så vi hänvisades till Sahlgrenska. Där sa de att de inte kunde ta emot oss för de hade så många patienter (är det en vanlig fredagssyssla bland barn, att placera leksaker i näsan?). Till slut landade far och son på Kungsbacka närakut,  där en barsk men kompetent doktor fick ut leksaken. Det hade visst gjort bedrövligt ont men Elliot hade varit jätteduktig. Under tiden var Annie och jag hemma och förberedde nachosen.

/Anna-Karin

Som tur är får även vuxna påskägg, så nu ska vi slänga oss i soffan med varsitt!

/Anna-Karin

Idag fyller vår Annie 7 månader! Som alla föräldrar säger jag: hur kan tiden gå så fort??!! Nyss var hon ju en liten liten alldeles ny bebis, och nu är hon så stor och kan massa tricks. Som att hoppa i hoppgungan till exempel, det prövade vi för första gången igår. Men hon nådde inte ner till golvet, fast var lika glad för det. Så jättestor är hon ju ändå inte...

Nu finns ett nytt album som heter Annies namnfest, med mängder av foton - jag hade svårt att sålla!

/Anna-Karin

/Anna-Karin