Igår var det dags för en årlig, men för oss ny, begivenhet, nämligen gatufest. Alla på Körsbärsvägen samlas 1 gång per år och grillar, äter och dricker och är allmänt granntrevliga. Vi hade många funderingar inför kvällen - vad ska vi ha med oss att grilla, är entrecote för snobbigt? Eller ska man ha något mer avancerat, som timjanspäckad fläskfilé, kräftor eller något annat - vilken nivå ska man lägga sig på för att smälta in?? Det visade sig att alla slags köttkreationer samsades på grillen, och vi fick nog godkänt. Det var en väldigt trevlig kväll och nu har vi äntligen lärt oss vad grannarna heter, vem som är gift med vem osv.

Det bästa av allt var att Elliot vågade leka med de andra barnen på gatan. De är några år äldre, och han har tidigare tyckt att de var lite väl stora och läskiga för att våga prata med. Men igår lossnade det - de var hur gulliga som helst mot både honom och Annie, så efter bara en liten stund var båda de Kedbäckska barnen inne i ett annat hus och åt godis och kollade på Farsan (en komedi som passar 11-åringar och uppåt, gissar jag.)

När klockan var 21 hittade jag Elliot springande på gatan med de andra, lekande Spindelmannen. Till slut fick vi honom i säng strax före 23, alldeles lycklig och hög på både socker och kompisar.

Och idag på förmiddagen ringde det på dörren, och 2 ljusa kalufser kunde anas genom fönstret. "Hej får Elliot komma ut och leka? Vi ska gå omkring och prata och sen bygga koja och sen gå hem och hämta nåt gott att äta" sa de små raringarna till grannbarn, och det kan ju ingen säga nej till. Så Elliot traskade iväg med dem - själv! Han var borta i kanske ett par timmar, och vi visste inte var han var! Eller jo, de var ju antingen på lekplatsen eller gatan, och med ojämna mellanrum kom han in för att kissa eller ge oss lite godis. Men ändå! Det kändes som om den psykologisa navelsträngen töjdes ut med flera kilometer, och det kändes ovant, väldigt roligt och en pyttegnutta läskigt.

Senare kom Claes, Jessica, Max och Holly på besök. Det blev avslutningen på en toppenhelg, som gått i socialiserandets tecken för både stora och små.

/Anna-Karin